Att älta

Jag måste berätta något om mig, något som jag finner väldigt irriterande. Jag har otroligt lätt för att älta saker. Jag gör det ofta alldeles för länge, och jag har väldigt svårt för att istället tänka framåt och glömma. Nu har jag gått och grubblat på en sak i två dagar (okej, inte så lång tid än så länge men ändå) och det håller på att göra mig vansinnig redan. Grejen är den att jag helt ignorerade någon som gick i min förra klass häromdagen, för att senare få höra att denna person hälsat på mig. Jag hörde i och för sig inte det men nu känner jag mig ganska besviken på mig själv om jag ska vara ärlig. Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat med andra och tänkt själv hur otroligt tråkigt och larvigt det är när före detta klasskamrater ignorerar en. Jag gillar inte sådana personer, och nu har jag gjort det själv?! Jag vet inte ens varför jag gjorde det heller. Det var inte ens en person som jag ogillar. Jag gör bara helt oförklarliga saker ibland. 
 
Så nu vet jag inte hur länge jag ska känna mig såhär skyldig. Att älta saken kommer ju inte göra det bättre men jag vet inte hur man slutar. Någon som har något tips på hur man släpper saker och går vidare? 
 
  

Some day...

Efter en behaglig långpromenad

Kom precis in från en långpromenad med mamma och hunden. Är ganska slut nu men det känns ändå skönt. Sådär som det ska kännas efter en långpromenad antar jag. Det var så otroligt vackert ute, och alldeles lagom varmt. Var nästan för många ställen jag stannade på och bara önskade att jag hade haft en kamera. Får nästan ta och gå ut någon kväll för att bara fota. Dock är det av någon konstig anledning ofta så att jag har väldigt svårt för att hitta något att fota när jag väl har en kamera. Det är svårt att hitta det där vackra när man letar efter det.

 

Förutom att förundras över den vackra, blommande naturen hann jag under promenaden även bestämma mig för att jag borde göra som alla andra och börja jogga. Har så otroligt dålig kondition och det är något jag vill ändra på! Kom fram till att jag bara måste införskaffa ett par gympadojor och lite bra musik i ett par lurar. Även någonting knallrosa. För det konstaterade vi nämligen, jag och mamma, att ska man jogga ska man tydligen ha ett knallrosa plagg av något slag...

 

Tror dock inte att det kommer bli något av joggningsplanerna, för de har jag nämligen haft i huvudet många gånger förut. Utan att det blivit något av det. Men en kväll som denna hade jag inte haft något emot att ha kondition nog att orka jogga mer än några meter.


Drömmar

Lite text idag också

Idag trodde jag var en sån där dag när jag inte hade någon som helst lust för att skriva ett litet inlägg här, vilket jag då inte heller tänkte göra. För jag har upptäckt att sådana dagar finns, när man har noll lust över huvud taget och när man inte har någonting att blogga om. När man känner att det inte finns någonting vettigt i hjärnan eller i datorn som man har lust att dela med detta internet. Jag har, och hade redan innan jag skaffade bloggen, också bestämt att dessa dagar är helt och hållet tillåtna. Jag har inte denna blogg för att tvinga mig själv att uppdatera sju gånger om dagen sju gånger i veckan. Jag har inte heller denna blogg för att inte göra det om jag har lust. Jag har min blogg för att den är just min och för att jag tänker uppdatera när jag vill och skriva om det jag har lust att skriva om.

 

I alla fall, idag trodde jag var en sådan dag.... Ja, men eftersom du antagligen i detta nu läser det här så kan du ju lista ut att det inte var det. Helt plötsligt av ingen anledning fick jag lust att skriva ett inlägg ändå. Jag visste inte om vad och inte hur långt men någonting ville jag skriva. Så det blev detta!

 

Hej hopp!


För att det passar så utmärkt till detta inlägg så lägger jag även upp en liten bild på fjädrar från i påskas!

 

 


Betydelserna i vardagen

Det är roligt egentligen att vi människor har ett sådant behov av att saker ska vara speciella. Att vi ser mönster och betydelser i allt runt omkring oss. Vi vill skapa en uppfattning om att vissa saker har en mening och att de är annorlunda. Jag klagar inte, jag tycker själv att de där påhittade betydelserna i allt är det som gör livet mer levande och meningsfullt.

 

Den elfte i elfte 2011 satt jag med min klass i ett klassrum och räknade ner tiden till att klockan slog 11:11. Av den anledning att vi behöver dessa betydelser i vardagen låg det någon sorts spänning över klassrummet. Det låter hur löjligt som helst men det var ju så! Man satt och tittade på klockan en gång var femte sekund och ingen hade den minsta tanke på att jobba med det vi höll på med. Inte ens vår underbara klassföreståndare brydde sig om att säga åt oss att jobba. Det var också hon som tog en bild på hela klassen sedan under den speciella minuten. Jag bryr mig inte om att det är löjligt, jag är glad över att finnas med på en bild som togs klockan 11:11 den elfte i elfte 2011. Det finns någon magisk betydelse över den lilla tiden och nu är det något som är bevarat på ett kort.

 

På kvällen denna ”speciella” dag satte jag mig också ner och ritade ihop en liten klocka med den ”speciella” tiden och datumet. Här är i alla fall den teckningen!

 

Hoppas ni har det bra och att ni också kan hitta någon betydelse i småsakerna!



När orken är sedan länge borta och viljan är svår att hitta

Är ledig idag! Sitter och försöker göra läxor, men det går inte så bra. Man känner verkligen att det inte är långt kvar till sommarlov. Det känns som all kraft har tagit slut och som man bara går på ren och skär vilja nu på slutet. Det är som när man tränar, springer till exempel, när all ork är använd och man bara fortsätter för att man tvingar sig själv. Jag vet inte ens om man egentligen vill fortsätta men någonting är det som får en att göra det. Kanske är det vetskapen om hur bra det kommer kännas efteråt som får en att hitta de där sista ansträngningarna? Dock känns det väldigt osäkert om denna "vilja" kommer räcka länge till. Undrar om den inte redan börjar ta slut. Det är verkligen mycket läxor nu och jag vet inte varifrån jag ska lyckas hitta styrkan att göra klart allt och göra det någorlunda bra. Nej jag får ta och dricka ett glas vatten och sedan fortsätta, utan ork och utan vilja.

 

En bild som jag inte vet vad jag tycker om. Vad tycker ni, fungerar det med svartvitt i bakgrunden?

Dålig humor?

En otroligt jobbig situation är när någon skrattar så mycket att de ligger på golvet åt någonting man inte överhuvudtaget kan förstå att det är roligt!

 

Jag kan inte säga att jag har speciellt bra humor, det vet jag, men ibland undrar jag verkligen hur folk kan tycka att vissa saker är så roligt. Ibland är jag med några tjejer i min klass som har väldigt kul med varandra och skrattar otroligt mycket. Otroligt jobbigt är att jag verkligen inte tycker något av vad de skattar åt är roligt. Dessa tjejer är snälla, trevliga och så och de är alltid glada, vilket är något jag gillar. Men jag kan verkligen inte skratta med dem, och det blir ibland väldigt jobbigt. Jag vill ju inte att de ska tycka att jag är tråkig och dryg. Inte att de ska känna att jag tycker de är tråkiga för den delen heller. Vissa gånger låtsas jag skratta med lite men det blir ju så tillgjort!

 

Hur gör man då när man inte alls har samma humor som någon människa? Jag tycker att det är så otroligt svårt. Man vill ju inte känna sig dum och inte skratta eller att personen ska tycka att man är tråkig, men ibland är det faktiskt riktigt svårt att skratta med. Jag har i alla fall svårt att skratta så det låter som jag menar det när jag inte gör det!

 

Kan man vara vän med någon som inte alls har samma humor som en själv? Vad tycker ni? Har någon varit med om något liknande?



Kände inte för att ha ett bildlöst inlägg så det fick bli lite himmel!!
RSS 2.0